German Impressionist Painter, 1847-1935 Max Liebermann (July 20 1847 ?C February 8 1935) was a German painter and printmaker in etching and lithography. The son of a Jewish businessman from Berlin, Liebermann first studied law and philosophy at the University of Berlin, but later studied painting and drawing in Weimar in 1869, in Paris in 1872, and in the Netherlands in 1876-77. During the Franco-Prussian War (1870?C71), Liebermann served as a medic with the Order of St. John near Metz. After living and working for some time in Munich, he finally returned to Berlin in 1884, where he remained for the rest of his life. He was married in 1884 to Martha Liebermann (1857-1943, see portrait by Anders Zorn). Together with Lovis Corinth and Max Slevogt, Liebermann became an exponent of German Impressionism. He used his own inherited wealth to assemble an impressive collection of French Impressionist works. He later chose scenes of the bourgeoisie, as well as aspects of his garden near Lake Wannsee, as motifs for his paintings. In Berlin, he became a famous painter of portraits; his work is especially close in spirit to Édouard Manet. "Boys Bathing" Neue PinakothekFrom 1899 to 1911 he led the premier avant-garde formation in Germany, the Berliner Secession. Beginning in 1920 he was president of the Prussian Academy of Arts. In 1933 he resigned when the academy decided to no longer exhibit works by Jewish artists. While watching the Nazis celebrate their victory by marching through the Brandenburg Gate, Liebermann was reported to have commented: "Ich kann gar nicht so viel fressen, wie ich kotzen möchte" ("I could not eat as much as I would like to vomit.") On 30 April 2006, the Max Liebermann Society opened a permanent museum in the Liebermann family's villa in Berlin-Wannsee. The artist's wife, Martha Liebermann, was forced to sell the building in 1940. In 1943 she committed suicide in the family home, Haus Liebermann, hours before police came to deport her to Theresienstadt concentration camp.  Related Paintings of Max Liebermann :. | Old Vinck | Beach Seach Scene at Nordwijk (nn02) | The granddaughter | self portrait | Memorial Service for Emperor Frederick at Kosen |
Related Artists:
BRAMANTINO
Italian High Renaissance Painter, ca.1460-1530 Leonaert/Leonard Bramer alias Nestelghat (Dec 24, 1596, Delft - buried Feb 10, 1674, Delft) was a Dutch painter, best known for probably being one of the teachers of Johannes Vermeer, although there is no similarity between their work. Bramer's dark and exotic style is unlike Vermeer's style. Bramer was primarily a genre and history painter, but also made some unique frescos, not very often found north of the Alps. Leonaert Bramer is one of the most intriguing personalities in seventeenth-century Dutch art. He was a talented and diligent draughtsman, evidently Catholic and a life long bachelor.
Harmen Hals
Herman, or Harmen Hals (1611, Haarlem - 1669, Haarlem), was a Dutch Golden Age painter. According to Houbraken he was the son of the painter Frans Hals and was like his brothers Jan and Frans II, good at music and painting. He was a member of the Haarlem Guild of St. Luke. According to the RKD he was the oldest son of Frans Hals, and spent most of his life in Haarlem, but is registered in Vianen from 1642-45, and in Amsterdam in 1645.
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).